Indisk fägring

Vi käkade som vanligt lunch på det indiska haket i Hudik. På väggen hänger anslående affischer på vad vi förmodar är indiska storstjärnor. Han ser så blank och inoljad ut, den där killen. Nästan marinerad. Han påminner mig så mycket om en kalkon så jag får lust att slänga honom på grillen.

Morgonstund har guld i mun

Var på väg till Hudik för en dag full av möten. Hade en stund mellan två tåg. Tog en fika på Lotus och gick igenom e-posten i min lilla dator. En stor kopp svart chai med extra kardemumma. På Lotus säljer de många olika sorter av Kusmi-te. Ett anrikt te, företaget startades 1867. Det finns många sorter att prova.

Middag med konversation

När man är på besök på Carl Larssons Sundborn brukar guiderna berätta om raden med konversationslexikon som Carl och Karin hade placerade alldeles vid middagsbordet, så att om en undran av något slag uppstod i middagskonversationen kunde man bara ta den del det gällde och slå upp det man ville veta mer om.

Jag har alltid tyckt att det där lät så trevligt, och för många år sedan, när jag läste i Uppsala, köpte jag det här lexikonet på Myrorna på Sysslomansgatan, till det facila priset av 200 kronor. En gammal fin årgång, Bonniers från 1926. Sitter man och käkar tillsammans och plötsligt känner ett skriande behov av att få veta mer om vad "normal" egentligen betyder, kan man slå upp det och få veta att det utifrån 1926 års världsbild var liktydigt med : "regelriktig, mönster-:, vanlig, genomsnitts-, klok (motsats: sinnessjuk).". Så då vet man det.

Stjärntapeten

Gillar vår tapet i matrummet. Det är stjärnor på den. Det känns litet sjuttonhundratal, litet gustavianskt. Och ganska stramt men ändå intressant. Jag gillar den. Och den passar så bra till kakelugnen.

Turkish delight

Jag älskar turkiskt godis. Det är kanske inte något man äter varje dag, men någon gång ibland. Konsistensen är så härligt marmeladig. Fint på ett uppläggningsfat. Coop Stormarknad kan ha flera olika delikata sorter. Det här smakar citron, fläder och litet ros.

Granatäppelsoppa hos Morsels and musings, Australia

Just nu känner jag mig oerhört nyfiken på att prova det senaste receptet som Anna med bloggen "Morsels and musings" i Australien lagt ut: en persisk soppa med granatäpple. Jag älskar persisk mat. Den är både välsmakande och hälsosam. Jag jobbade i flera år sida vid sida med en rar liten kvinna från Iran, och hon hade ofta med sig hemlagade persiska rätter och bjöd på. Jag fick lära mig att laga några av dem, exempelvis kyckling med saffransris och torkade berberisbär; en delikatess. Hon blev så glad över mitt intresse att hon kom och stack åt mig små påsar med torkade bär titt som tätt. I Uppsala finns en kanonbra persisk restaurang på Vaksalagatan, alldeles nära Vaksala torg. Jag har varit där några gånger med kollegerna på Riksantikvarieämbetet. Den är värd ett besök. Allt är så gott, så gott, att det bara smälter i munnen.

Storsjögös och en annan gös

Jag skrev för några dagar sedan om "Bokbindare Bergströms Storsjögös". Sedan fick jag mail från min moster Gudrun i Stockholm, som läser min blogg. Angående Bergström och hans gös skriver hon så här:

"Jag har också ett gösrecept som jag fått genom att titta på TV, där Tore Wretman på 60-talet lagade mat. Han kallade maträtten för NOVISENS GÖSFILE. Här är receptet:

Till 4 personer behövdes:

2 gösfileer, 1/2 gul lök, 5-6 tomater (fasta), dill, persilja, smör, citron, salt och peppar.

Fileerna saltas och peppras. Smörj en form och lägg i fileerna med skinnet nedåt. Löken hackas och lägges över fisken. Därefter tomaterna i tunna skivor över fisken plus hackad dill och persilja. Saft av citron, litet vatten och litet salt och peppar och smörklickar. Över det hela smörat papper. Gratineras innan servering ca 15 minuter i ugn. Persilja över.

Visst är det "samma"? Kanske Tore Wretman hade läst "Rosenlöfs lilla aptitretare". Jag har inte skrivit upp vilken ugnstemperatur det ska vara men jag tror att 200-225 grader är bra. Jag har lagat den med torsk i stället och det blev också mycket gott.
Nej, nu börjar det kurra i magen så nu måste jag ut i köket."

Jag tänker mig att det kan vara bokbindare Bergström i Kungsgården som sett Tore W laga den här rätten i TV och sedan gjort den till sin egen. Sedan kanske han kallade den för sin när han berättade om den för sina kompisar på Rosenlöfs.

Här kommer förresten ett recept till ur Rosenlöfs lilla kokbok, ett mer efterrättsbetonat:


Hjortrontårta från Rosentorp
100 g mandelmassa
1/2 dl strösocker
1 äggvita
3 dl vispgrädde
en skvätt hjortonlikör om så önskas
1/2 liter hjortron

Riv mandelmassan grovt. Tillsätt socker och äggvita och rör massan smidig. Bred ut smeten på en smord och bröad plåt till en rund botten, cirka 22 cm i diameter. Grädda kakan i 150 graders ugnsvärme tills den fått fin färg, ca 30-40 minuter. Lossa den med en vass kniv från plåten, men låt den ligga kvar tills den kallnat. Lägg bottnen på ett serveringsfat. Vispa grädden. Smaksätt den gärna med hjortronlikör och bred den över bottnen. Garnera med vackra hjortron. Servera resten av hjortronen i en skål.

Jag vet inte var Rosentorp låg eller ligger, jag har inte hittat det i några kartor. Men det verkar vara en god tårta. Jag älskar mandelmassa.