Köttmarknad!

Köttmarkanden i Riga liknar inte det vi är vana vid i Sverige.här ser vi bara valda delar av djuret i butiken. Där lägger man ut alla delar, horn, tunga, rubbet. Det kan kännas konstigt, men samtidigt är det ju så att skall man äta kött så får man inse att det faktiskt kommer från ett djur som någon dödat. Gillar man kött och vill prova olika råvaror och maträtter skall man gå hit och handla.

Påsklunch

Det behöver inte vara så himla krångligt och avancerat med påsklunch. Man kan skaffa en fårfiol och skiva upp den, skära litet tomater och lägga upp litet oliver och göra en sallad till. Om jag minns rätt hade vi bulgur till.

En älgstek en fredagkväll i september

Barnets pappa har varit på älgjakt i Härjedalen hela vecka. I dag skulle han komma hem och jag tänkte göra något extra. Dessutom försöker vi tömma frysarna inför alla höstens jakter. Jag tog fram något som det stod "Stor stek 2009" på. Meckade ihop en tjock röra av massor av finhackad färsk salvia från landet, 1 dl whisky (hade en flaska Longmorn), 1/2 dl vermouth, fem klyftor riven vitlök, svartpeppar och 1 dl olivolja. Steken lades i en eldfast form och smetades in med denna starkt doftande röra. Sedan fick den steka på 175 grader i ugnen i ungefär en och en halv timme. Temperaturen inne i steken skulle upp till 70-75 grader. Det blev en väldigt god och knaprig yta på steken. När den kommit ut ur ugnen och låg och vilade ströddes den med flingsalt och litet extra hackad salvia. Till detta kokade jag ihop en sås på skyn från steken, 3 dl grädde, 3 msk nygjord plommonmarmelad med kanel och kardemumma, worchestershiresås och en gnutta salt. Hade även en bea som backup. Klyftpotatis och grönsallad. Mumma.

Med salvia och äpplen

Jag tänker mig något sådant här: man tar en skinka och gnider in med honung, vitlök och salt. Strör över ett tjockt lager färsk hackad salvia. Steker den i ugnen så lång tid som den kräver. Till detta ugnsbakar man åpplen med honung, salt och rosmarin. En form med klyftpotatis eller hasselbackspotatis. Vill man ha en sås till kan man röra ihop 2 dl crème fraîche, litet majonnäs, ett uns riven vitlök och ett par matskedar Hot & Smoky Barbecue Sauce. Låter det inte gott? Föreställ dig dessa dofter blandas och sprida sig i köket. Perfekt en kall och blåsig höstdag.

Carpaccio och hjortron sent i augusti

Vi bjöd hem grannarna sista lördagkvällen i augusti. Det var varmt, så vi kunde sitta ute hela kvällen utan att frysa. Vi hade gjort carpaccio enligt ett recept som jag hittade i en bok om italiensk husmanskost. Carpaccion gör man på tunt strimlat nötkött (vi använde älgkött) som man marinerar några timmar i citron, vitlök och olja och sedan beströr kraftigt med tunt skivad fänkål och parmesan. Till efterrätt hade vi hjortron med vaniljglass. En klassiker. Vi eldade i eldkorg och tände ljus och lyktor i den svarta augustinatten. Sanslöst mysigt.

Till Tartu och åter del 6

Vi fick lunch i Tartu, på ett flådigt ställe ovanför det gamla torget. Vi fick löksoppa. Letterna i sällskapet klagade och berättade att letter i allmänhet tycker att estnisk mat är alldeles för stark och innehåller för mycket lök. Inga som inte äter kött fick av någon skum anledning tomatsoppa i stället. Till huvudrätt var det något slags skinkstek med en vit kryddig sås och grönsaker. Och lök, vilket fick letterna att sucka djupt. De sade att de trodde att det skulle bli lökglass till dessert. Men det blev det inte, utan en mycket god och smaskig bakelse med vanilj- och fruktkräm. Det jobbiga var att vi fick vänta så hiskeligt länge på maten, varje rätt, så när vi var klara var klockan tre (vi skulle egentligen äta lunch mellan tolv och ett) och vi var proppmätta, vilket inte var bra eftersom vi skulle äta en brakmiddag klockan sju på kvällen. Vi formligen rullade tillbaka till mötet.

Till Tartu och åter del 1

Inga och jag jobbar med ett EU-projekt som berör den centrala Östersjöregionen. Det innebär att vi emellanåt åker på små resor till Estland och Lettland. Den här gången skulle vi på möte i Tartu i Estland. Först åkte vi Silja Tallink till Tallinn, och därefter mjölktåget till Tartu.

På båtresan över gick vi till A la carte-restaurangen. Inga äter inte kött, så hon beställde ris med kokos och grönsaker. Hon hävdade att det var väldigt gott. Jag var sugen på något mastigt, så jag tog en hamburgertallrik med två såser. Inte så där jätteimponerande, men helt OK. Till förrätt åt vi mörkt bröd med kräftröra respektive skagentoast. Skagentoasten var supergod, med mycket röra på och ett saftigt bröd.

Texas Longhorn, Gävle

Nytt ställe i Gävle: Texas Longhorn. Ligger i Södra Kungsgatsbacken. Supersmaskiga grillade hamburgare. jag åt en "California" med guacamole och annat gott på. Man får hur mycket coleslaw man vill. Klyftpotatis i drivor. Var där med min kompis Micke Dunker. Jag tog en bild på honom, men tyvärr ingen på maten. Jag vet inte hur jag tänkte där. Men hamburgaren var snygg! Jag vill gå dit igen, och då måste jag ta en bild på den.

Konst, död och El Taco

En sådan dag det var i går. Min kusin har några grejer som handlar om döden (för barn) utställda på Sandvikens konsthall. Åsa Berglund Cowburn heter hon, om någon undrar. Vi var där och tittade med våra familjer. Ett gäng med gamla tjejkompisar från Uppsala dök dessutom upp för att hylla den mumietillverkande konstnären. Vi inledde med en pizzafestival på American Pizza, eftersom det var ungefär det enda som var öppet. Jag tycker att bilden på pizzan ser ut som ett månlandskap. Eftermiddagen avslutades med en fika på Delin som ligger mellan Sandegårds och Systemet.Väl hemma ställde min man till med tjädermiddag med klyftpotatis, ruccolasallad och en sådan otrolig, drömlik sås till detta att vi var alldeles lyriska. Receptet på såsen kommer att presenteras här vilken dag som helst. Till detta drack vi ett sanslöst gott italienskt rödvin. När den värsta disken var gjord var man helt däckad. Det enda jag orkade bry mig om då var hur otroligt duktig Robert Downey Jr var på att spela en svart medelålders man i Tropic Thunder. Honom skulle jag verkligen vilja bjuda på middag någon gång. Men kom jag på honom med att snorta i gästrummet åkte han ut med huvudet före!

På den gamla goda tiden

Jag har ett exemplar av en nyutgåva av Apicius gamla romerska kokbok hemma. Den heter följaktligen "En gammal romersk kokbok" och är skriven av Apicius, en matälskare som levde i kejsartidens Rom, för si så där en femtonhundra - tvåtusen år sedan. Det står på baksidan av boken att han blev världsberömd tack vare sin kokbok, men att han som person var ganska okänd. Han var dock en storätare och slösare, står det tydligen i en grekisk skrift från antiken. En dag när han använt mer än hundra miljoner sestertier på mat, upptäckte han att han bara hade tio miljoner kvar. Han kände sig då nödgad att ta sitt liv av fruktan för att behöva svälta ihjäl. Ett hårt liv!

Det första receptet i boken heter "Underligt kryddat vin". Lite ovanligt att inleda med en sådan titel. Där finns också recept på för oss mer obskyra saker som kokt sparris med flugsnappare, stekt flamingo och olika sätt att tillaga en kurbits. Men man kan helt klart se i recepten var den italienska matlagningstraditionen har sina rötter. Det är många intressanta blandningar när det gäller örter, växter och bär. Exempelvis:

- Sås till trana eller anka: rovor, olja, garum (en sås tillagad av gravad småfisk), purjolök, koriander, peppar, spiskummin och vinäger.
- Annan sås till trana eller anka: peppar, libsticka, spiskummin, torr koriander, mynta, mejram, pinjekärnor, dadlar, garum, olja, honung, senap och vin.
- Sås till rapphöna: peppar, libsticka, sellerifrön, mynta, myrtenbär eller russin, honung, vin, vinäger, garum och olja.
- Till rapphöna, järpe och turturduva: peppar, libsticka, mynta, rutafrön (troligen av vinruta), garum, oblandat vin och olja.
- Sås till skogsduva/tamduva: peppar, libsticka, koriander, kummin, torr lök, äggula, dadlar, honung, vinäger, garum, olja och vin.

Som synes åt man nog ganska nyttig mat överlag, åtminstone när det gällde huvudrätterna. Bär och örtkryddor är rena antioxidantbomberna.

En sak man hajar till litet inför är receptet på "Sjusovare". Det var en slags skogsmus, som man uppfödde och tillagade. Detta gjorde man i södra Europa långt in på medeltiden. Avkok på sjusovare användes också som öronmedicin. När man åt dem kunde man exempelvis stoppa dem med malt kött från alla delar av musen, peppar, pinjekärnor, laser (en nu försvunnen krydda)samt garum, sy ihop dem och lägga dem på en tegelpanna i ugnen eller koka dem fyllda i ugnen. Delikat!

Här kommer att par exempel på en rätt som man nog faktiskt skulle kunna tillaga och äta i dag, om man fick tag på en hare:


Kokt hare med sås

Haren kokas med vin, garum (jag skulle ta worchestershiresås vilken innehåller en del jäst fisk), vatten, någon senap, dill och hela purjolökar. När detta kokat, kryddar du med följande: peppar, kyndel, lök, dalar, två plommon, vin, garum, caroenum (inkokt druvmust, jag skulle prova med druvjuice)och någon olja. Man silar ned litet stärkelse (något lättlösligt mjöl, ex. arrowrot eller potatismjöl), låter det bubbla något och häller det över haren på fatet.

Söndagsmiddag i kalla februari

Min man gjorde en väldigt god middag i söndags. Fläskfilé, varsamt brynt med schalottenlök, svängd i grädde, grönpeppar och boursin (franska vitlöksost). Sanslöst gott...

Samurajnudlar på Östasiatiska

Före Kafferepet och en del härjande kring Kungsans statyer i snöstormen var vi och besäg Terrakottaarmén. En magisk upplevelse. Vi skulle äta där också. Vi tog samurajnudlar, en kall rätt med nudlar, tofu, grönsaker och kött. Köttet var marinerat i wasabi och litet andra grejer. Sesamfrön var strödda ovanpå. Jag tycket det var rätt så gott, men min kompis Maria tyckte det var så vidrigt att hon gick och slängde alltihop mitt framför näsan på personalen. Hur olika kan det inte vara. Men det är klart att det hade väl varit gott med någon varm mat en sådan här dag.