Jag har ett exemplar av en nyutgåva av Apicius gamla romerska kokbok hemma. Den heter följaktligen "En gammal romersk kokbok" och är skriven av Apicius, en matälskare som levde i kejsartidens Rom, för si så där en femtonhundra - tvåtusen år sedan. Det står på baksidan av boken att han blev världsberömd tack vare sin kokbok, men att han som person var ganska okänd. Han var dock en storätare och slösare, står det tydligen i en grekisk skrift från antiken. En dag när han använt mer än hundra miljoner sestertier på mat, upptäckte han att han bara hade tio miljoner kvar. Han kände sig då nödgad att ta sitt liv av fruktan för att behöva svälta ihjäl. Ett hårt liv!
Det första receptet i boken heter "Underligt kryddat vin". Lite ovanligt att inleda med en sådan titel. Där finns också recept på för oss mer obskyra saker som kokt sparris med flugsnappare, stekt flamingo och olika sätt att tillaga en kurbits. Men man kan helt klart se i recepten var den italienska matlagningstraditionen har sina rötter. Det är många intressanta blandningar när det gäller örter, växter och bär. Exempelvis:
- Sås till trana eller anka: rovor, olja, garum (en sås tillagad av gravad småfisk), purjolök, koriander, peppar, spiskummin och vinäger.
- Annan sås till trana eller anka: peppar, libsticka, spiskummin, torr koriander, mynta, mejram, pinjekärnor, dadlar, garum, olja, honung, senap och vin.
- Sås till rapphöna: peppar, libsticka, sellerifrön, mynta, myrtenbär eller russin, honung, vin, vinäger, garum och olja.
- Till rapphöna, järpe och turturduva: peppar, libsticka, mynta, rutafrön (troligen av vinruta), garum, oblandat vin och olja.
- Sås till skogsduva/tamduva: peppar, libsticka, koriander, kummin, torr lök, äggula, dadlar, honung, vinäger, garum, olja och vin.
Som synes åt man nog ganska nyttig mat överlag, åtminstone när det gällde huvudrätterna. Bär och örtkryddor är rena antioxidantbomberna.
En sak man hajar till litet inför är receptet på "Sjusovare". Det var en slags skogsmus, som man uppfödde och tillagade. Detta gjorde man i södra Europa långt in på medeltiden. Avkok på sjusovare användes också som öronmedicin. När man åt dem kunde man exempelvis stoppa dem med malt kött från alla delar av musen, peppar, pinjekärnor, laser (en nu försvunnen krydda)samt garum, sy ihop dem och lägga dem på en tegelpanna i ugnen eller koka dem fyllda i ugnen. Delikat!
Här kommer att par exempel på en rätt som man nog faktiskt skulle kunna tillaga och äta i dag, om man fick tag på en hare:
Kokt hare med sås
Haren kokas med vin, garum (jag skulle ta worchestershiresås vilken innehåller en del jäst fisk), vatten, någon senap, dill och hela purjolökar. När detta kokat, kryddar du med följande: peppar, kyndel, lök, dalar, två plommon, vin, garum, caroenum (inkokt druvmust, jag skulle prova med druvjuice)och någon olja. Man silar ned litet stärkelse (något lättlösligt mjöl, ex. arrowrot eller potatismjöl), låter det bubbla något och häller det över haren på fatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar