God lunch

Spaghetti med kycklinglever som man har fräst på svag värme tillsammans med vitlök och sedan strött drivor av hackad persilja och rostade pinjenötter på. Och salt. Det är gott det. Kycklinglevern skall vara lite rosa inuti, annars blir den torr. Och det måste vara en sallad på krispiga gröna blad till. Vi hade tomater också. Det funkar också att fräsa levern med timjan, rosmarin eller salvia, det beror på vad man gillar bäst. Man bara önskar att all kycklinglever kom från lyckliga kycklingar.

Inspiration från Australien

Inspirationen till den här bloggen kommer till största delen från en tjej som heter Anna och bor i Australien. Hon har en blogg som heter Morsels and muslings - a scattered collection of recipes and thoughts. Jag hittade henne en dag när jag googlade på recept på den libanesiska maträtten Fatteh, som jag hade fått upp ögonen för när jag kollade på Planet food en kväll. Hon hade ätit den någonstans och sedan provat sig fram till en hyfsad variant. Jag lagade den efter hennes recept, men jag måste ha gjort något grundläggande fel, för familjen avskydde den. Ingen skugga över Anna. Adressen till hennes blogg är http://www.morselsandmusings.blogspot.com/. Hon har ett receptregister på bloggen, så det går lätt att hitta på den.

Att svika gänget för en långskorpa

Ett av de bästa barndomsminnena är min mormors långskorpor. Hon bakade dem ofta så att de alltid fanns hemma, för hon visste att så fort barnbarnen dök upp, så skulle de börja gasta efter hennes skorpor. Hon hade en ljusblå rektangulär plåtburk som hon lade dem i. Ibland gick man till den där burken och nallade en skorpa.

Skorporna skulle avnjutas på ett särskilt, lagbundet sätt. Gud förbjude att någon skulle äta dem på något annat vis. Det kunde skapa väldig oro i leden. Man måste göra en stor kopp te, bryggt på Liptons gula, med grädde som mormor skummat av från mjölken som just kommit från en bondgård i närheten, och två sockerbitar. Man måste ha en sked, först till att röra sockret med, och sedan till att fiska upp det sista av skorpan med. Skorporna skulle nämligen doppas i teet mellan 5 och 10 sekunder så att de blev blöta till bristningsgränsen, och sedan snabbt stoppas in i munnen. Det var jättegott. Jag och mina kusiner pratar emellanåt om de där skorporna. Mormor gjorde sina skorpor av en limpdeg från "mjölpaketet" (vilket mjölpaket sa hon inte). Jag hittade det här receptet i Rutiga kokboken, denna kökets stöttepelare (ICA Bokförlag). Jag tycker skorporna är hyfsat lika mormors. Och de är smaskiga att doppa.

Jag jobbade på hotell i Stockholm vid mitten av 1980-talet. Jag jobbade på samma våning som en tjej från Sundsvall som var rätt sugen på att festa. Varje gång man inte ville gå med på krogen sa hon "Sviker du gänget för en långskorpa?". Hade aldrig hört uttrycket förut, men något säger mig att Sundsvallsborna inte värderar långskorpor särskilt högt. Jag föredrar i alla fall fortfarande alla gånger en långskorpa framför krogen.


Rutiga kokbokens långskorpor

cirka 100 stycken

100 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1/2 tsk salt
1 1/2 dl socker
2 tsk stött/malen kardemumma (valfritt, jag brukar baka utan)
cirka 1,3 l vetemjöl
ägg till pensling

Smält smöret i en kastrull och häll i mjölken. Låt blandningen bli cirka 37 grader. Lös upp jästen i lite av degspadet. Tillsätt resten av degspadet, saltet, sockret och ev. kardemumman. Arbeta i så mycket mjöl att degen går lätt att hantera. Strö över litet mjöl och låt degen jäsa i 30-40 minuter.

Arbeta degen litet till och knåda den smidig med resten av mjölet. Forma 4 långa, sprickfria längder. Lägg dem på tvären i en långpanna så att de jäser ihop och blir höga. Jäs längderna övertäckta 30-40 minuter. Grädda dem mitt i ugnen i 225 grader 15-20 minuter. Låt dem kallna helt. Skär längderna i 2-3 cm breda skivor, och dela dem sedan på längden till avlånga skorpor.

Färgsätt skorporna i 175-200 graders ugnsvärme i ungefär 5 minuter. Torka dem sedan i 100 graders ugnsvärme i ungefär två timmar. Skorporna skall vara alldeles krispiga när de är klara. Min mormor lämnade dem i 50 graders värme över natten, men jag tycker Rutiga kokbokens sätt är bättre.

Älskade vitlök

Vitlöken. Vad skulle man ta sig till utan den? Hur skulle man få fram någon fyllig smak i exempelvis grytor? Hur klarar man sig utan den när man lagar pasta? Utan vitlöken hade det romerska imperiet troligen aldrig överlevt så länge. Den är otroligt nyttig, både för blodet och immunförsvaret. Den innehåller ett ämne som finns i penicillin. Ät mer vitlök!

Kaffe!

Kaffe. Det är så gott. Särskilt på morgonen. Man skall dricka tre koppar om dagen för att undvika en rad olika sjukdomar enligt de senaste rönen. Kaffebönor innehåller tydligen en hel del antioxidanter, precis som kakaobönor. Just nu är vi i en Löfbergs Lila-period. Senare kanske vi återgår till det lokalt producerade kaffet.

Frukostklubb

Vi har en frukostklubb. Vi är sju personer som träffas varje fredagmorgon kl. 07.00 sedan några år tillbaka. Vi turas om att vara hemma hos varandra enligt ett rullande schema. Om det är vår tur att bjuda på frukost är det bara att pallra sig upp vid sexsnåret och börja duka fram. Kokta ägg är obligatoriska. I övrigt varierar det en aning. Har man nattgäster får de också vara med på frukosten. Klockan 08.00 bryter vi och de som skall jobba går till 08.15-tåget. Det är faktiskt en mycket trevlig sedvänja. I morse gick jag upp och bakade scones. Så här såg frukostbuffén ut.

Tokig i fat

Det är så himla kul med uppläggningsfat av olika slag. Det här i luffarslöjd har jag precis skickat efter från http://www.mixin.se/. Det skall bli kul att fylla det till påsk.