M:s födelsedagstårta 2009

Vi gjorde en födelsedagstårta åt M. Jag gjorde en botten efter recept på gräddtårtebotten ur Rutiga kokboken. Den skar jag i tre lager. Sedan rörde vi i ordning en laddning av Leila Lindholms frosting för cupcakes (http://www.recept.nu/). Den lade vi mellan de två undre bottnarna. Därefter tog vi två burkar mandariner i sirapslag och lade i nästa varv. Det blev litet över av båda fyllningarna, och det lade vi ovanpå den översta bottnen. Strax före servering lade vi på vispad grädde. Sedan fick Lill-M dekorera med fruktströssel och grön pyntgelé. Lill-M lade också dit marsipankycklingarna som blev över från påskas. Tårtan blev mycket god och saftig. Ett av tricksen är att lägga den blötaste fyllningen längst upp, så gravitationen kan se till att spadet rinner ned genom alla bottnar. Hade tänkt ha vit choklad också, men det glömde jag helt enkelt bort.

Vårinspirerad potatissallad

M fyllde år. Han ville grilla lamm. Jag fick i uppdrag att göra en potatissallad. I salladen hamnade förutom potatis ett knippe gräslök och en massa blad av baby leaf och basilika. Jag var ju tvungen att inviga kryddlandet för säsongen. Sedan snodde jag en grundidé av Nigella Lawson och gjorde en dressing på 1,5 dl olivolja, saft av 1/2 citron, 1 vitlöksklyfta och 1,5 cm wasabi ur wasabituben (grön pepparrot, finns i sushihyllan). Nigella hade lime, men vi hade ingen hemma. Man får salta och peppra litet också. Om man häller dressingen över potatisen när den fortfarande är varm så blir smaken mycket bättre. Jag tycker om när bitarna är ganska stora också, det känns liksom mer rejält. Det blir en väldigt god smak av wasabin, man får se upp bara så att man inte tar för mycket.

The Books

Jag har samlat recept i skrivböcker sedan år 1987. Kort sagt har det varit ett väldigt skrivande. Jag är inne på fjärde boken nu. Det har blivit mindre skrivet i de här sedan jag började hämta recept på nätet, men det händer fortfarande att jag skriver i dem bara för att det är kul. Jag vet inte hur många recept det finns i dem, men det är många. En del recept kommer från böcker jag lånat på biblioteket, och en del kommer från olika tv-program. En del är kompisars favoritrecept som de själva skrivit in, därför är de litet som gästböcker också. I första boken var jag mycket inne på hälsokost, i tredje var det väldigt mycket Keith Floyd. I övrigt är det väldigt blandat. När jag inte har något bättre för mig sitter jag och bläddrar i dem. Det är kul.

Krinolinas snabba och supergoda pastasås med tonfisk

Den här tonfisksåsen till pasta har jag hittat på själv. Det var så länge sedan så jag minns inte hur det gick till, men det var förmodligen så att tonfisk, paprika och crème fraîche var det enda som fanns hemma. Den går otroligt snabbt att göra. Och den är jättegod.

Krinolinas tonfisksås till pasta

4 personer

3 msk olivolja

5 dl crème fraîche, kokbar

1 röd paprika, finhackad

1 burk tonfisk i vatten, väl avrunnen

salt efter behag

Man kokar pasta. Under tiden den kokar tar man fram en stekpanna och låter paprikan mjukna i oljan på medelvärme. Man får passa så den inte blir bränd. Efter tre-fyra minuter häller man i crème fraîchen och rör om. Sedan häller man i tonfisken. Låt det puttra ett par minuter och smaka av med salt. Servera med rykande het pasta och en god sallad.

Lördagsmys

Så här kan en laddning lördagsmys hemma hos oss se ut. Physalis, jordgubbar, vindruvor, granatäpple och cashewnötter. En massa vitaminer, antioxidanter, järn och nyttiga fetter. Vår unge älskar sådant här. Vindruvorna innehåller en hel del kalorier, men en handfull är ett bra skydd mot fria radikaler. Ungefär som att ett glas vin om dagen skyddar bra mot en rad sjukdomar, medan fem glas vin per dag rätt snabbt blir ett fördärv. I dag har jag satt granatäppelkärnor för att se om det kommer att bli något av dem. Det skulle vara grejer att ha ett eget granatäppelträd. Kan de växa i Kabul på så hög höjd så kan de väl växa här i zon 4 (snart zon 5). Tycker man.

Rosmarin

En liten rosmarinplanta har överlevt vintern i vårt badrum. Den är en av favoriterna eftersom den ger en sådan mustig medelhavssmak till alla möjliga maträtter. Vi använder den mest till kyckling och kött. Den funkar dock till många olika saker. Eftersom den är lik en barrväxt passar den bra till allt med pinjenötter i. Leila Lindholm har t.ex. gjort ett recept på en pinjenötskaka med rosmaringlass (http://www.recept.nu/). Då kan man snacka medelhavskänsla. Jag brukar finhacka rosmarin och lägga på potatis i ugnen. Man kan även låta den smälta i en stekpanna med olja och vitlök och använda till pasta. Den kan också finhackas och läggas i örtsmör.

Avkok på rosmarin kan användas i kompresser mot ledvärk och reumatisk värk. Tänk då så smidig i lederna man skall bli om man äter rosmarin regelbundet. Här kommer ett recept ur boken Till bords i Toscana av Leslie Forbes. Den här kakan har bakats i Toscana i över två tusen år.

Schiaccata con L'Uva
Traditionell platt kaka med vindruvor

Deg:
500 g vetemjöl
1 dryg dl vatten
25 g jäst
1 nypa salt
5 msk strösocker
15 g anisfrön

Fyllning:
1 kg stora, saftiga blå druvor
100 g strösocker
några kvistar färsk rosmarin
6-8 msk olivolja

Värm vattnet och lös upp jästen i den. Lägg mjöl, salt och socker i en hög på bakbordet. Gör en grop i mitten och häll långsamt i jästblandningen, blanda med träsked eller eller trägaffel till en slät deg. Knåda sedan degen 5-10 minuter som till bröd så att den blir slät och smidig. Lägg en bakduk över den och låt jäsa på varm plats till dubbel storlek. Smörj en bakplåt (ca 51x30 cm) med olja. Kavla ut degen så att den inte är mer än 1 cm tjock, och 5 cm större än plåten runt om. Lägg degen på plåten och täck den helt med druvorna. Strö över sockret och och häll på oljan (som värmts några minuter med rosmarinkvistarna i). Vik upp sidorna på degen och nyp ihop hörnen så att kakan blir rektangulär. Strö på anisfröna. Grädda 30 minuter i 175 graders ugnsvärme. Det är bra att sätta en långpanna under eftersom saften från druvorna rinner över. Använd saften att ösa kakan med. Ställ kakan i kylskåp när den svalnat och droppa på honung precis innan den serveras.

Kvanne (Angelika)

Förra sommaren flyttade vi en kvanneplanta från stugan i Härjedalen, där kvannen växer vilt, och till en hörna av trädgården. Den verkar trivas ganska bra. Jag hoppas på en stor ståtlig planta som jag kan använda till te, till rabarberkräm, till stuvad kvanne med rökt fisk, att sylta stjälkar med, göra likör och mycket annat. Likören tar man naturligtvis som den är, men man kan också stänka den över en rabarberpaj med läckert resultat. Jag kommer att lägga ut alla dessa recept under sommaren. Kvanne har en väldigt speciell aromatisk doft, som sitter kvar i händerna och på kläderna i timmar efter det att man tagit i den. Det är en av de godaste dofter jag vet. För mig är kvannen helt magisk. Annemarta Borgen tillägnar den ett särskilt kapitel i sin bok Min örtagård. Under medeltiden ansåg man att den skyddade mot pesten. Kvanne eller Angelika är den enda kryddört vi i Norden har exporterat söderut i stället för det motsatta. Den är en av ingredienserna i den kända Benediktinerlikören.

Jag plockade massor av frön i Härjedalen i somras, och nu har jag satt några för att prova hur det går. Fröna förlorar sin grobarhet mycket snabbt, så det kan hända att det inte blir något. Väntar ivrigt och när drömmen om en riktig kvanngård på vikingatida vis.