Måste bara lägga ut två tulpanbilder. Man blir så uppåt när de finns överallt i trädgården. Härnäst är det akvileja (min favorit tillsammans med rosorna) och jättevallmo. Och lupiner! Dem kan vi nästan gödsla med. Håller dem kort, de får inte föröka sig mer nu. Och den där j-a knölklockan. En av mina få fiender. Kommer mer om den.
Varför blir jag så knäpp när jag ser en lykta? Kan inte låta bli dem i affärerna. Får hallucinationer om en mörk sommarkväll i bersån eller i trädgården, och jag har ställt ut lyktor litet hemtrevligt överallt. Det blir ju aldrig riktigt så eftersom det är ljust så länge och för att jag har en sexåring som vaknar 06.15 varje dag, ur som skur. Man är liksom för trött för att sitta ute och uggla tills det är kolmörkt. Men på kräftpremiären, då brukar det vara Cityfest i Gävle, och då ligger vårt samhälle kav lugnt, inte en moped inom hörhåll. Då njuter vi av friden och sätter oss i bersån när barnet somnat och festar på en rejäl hög med kräftor. Och då åker lyktorna fram! På julen passar jag också på. Däremellan är det liksom litet ansträngande att gå och tända alla lyktorna. Men jag måste köpa några nya varje år, och jag måste bara fingra en stund på dem i affärerna.
Vad hände med den där färsen? Den blev först en liten käck förrätt som tartar på rostat bröd med en kvist basilika, vilket var häpnadsväckande passande. Sedan blev den till välsmakande biffar med tagliatelle och broccoli. En schysst söndagsmiddag. Jaa, han är duktig, min man.
Lantliv kommer ut i en specialupplaga om mat och vin. Dubbelt så kul. Jättefina bilder, fantastiska recept, riktigt somrigt och härligt. Får en massa funderingar om att ställa till med sommarkalas, för några kompisar man inte träffat på ett tag. Sitta ute och grilla och dricka vin tills det blir så där lite rått så man får dra över sig en filt.
