Det rutiga golvet

Innan vi rev ut linoleummattan i köket hade vi rutigt golv. När vi flyttade in var det en klibbig matta med guldstänk från sextiotalet som var omöjlig att få ren. Jag fick för mig att den skulle målas. Vi kröp om kring och ritade upp rutor över golvet med en mall. Sedan var det ett evigt maskerande och målande innan det var klart. Det blev hur ballt som helst, särskilt eftersom rutorna inte var riktigt jämna, vilket skapade en lätt känsla av sjösjuka. Det kändes ungefär som i The riddle med Nick Kershaw. Underbart. Alla som kom häpnade över detta speciella golv. Det som fick oss att riva ut mattan var att varenda litet skräp syntes alldeles för bra på den målade ytan. Det var sanslöst jobbigt, man kunde dammsuga och torka på förmiddagen och på eftermiddagen såg det ut som en skräphög. Det var inte värt det. Nu har vi tagit fram plankgolvet och oljat med vitpigment. Jättefräscht, lättstädat och tvärt emot vad man kunde tro så syns inte smuts och fläckar särskilt bra på det heller. Det kan verkligen rekommenderas. Funderar på att vitpigmentera golven i hela bottenvåningen. Ett par jobbiga korkmattor som måste ut först, bara.