ISO känns egentligen inte som en diet, utan bara som ett naturligt och schysst sätt att äta. Man mår helt enkelt jättebra och om man behöver tappa i vikt så gör man det. Med ISO får man i sig lika mycket energi från de olika näringsnämnena: kolhydrater, protein och fett. Det kan verka krångligt, men man behöver inte alls sitta och räkna och väga och hålla på, utan man skall äta enligt en variant på tallriksmodellen: knappt en fjärdedel långsamma kolhydrater (ex. råris, bönor eller quinoa), drygt en fjärdedel magert protein och halva tallriken grönsaker. Nyttigt fett kommer automatiskt med grönsakerna.Nu har jag ätit enligt ISO i en och en halv månad, och jag har gått ner två byxstorlekar och mår skitbra. ISO funkar också till fysisk träning utöver promenader (till skillnad från en sträng GI-diet). Det kändes intressant för mig eftersom jag skulle börja träna på att springa inför Vårruset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar