Sparris och jordärtskockor

I dag har jag varit på trädgårdsmässan i Älvsjö. Jag lyckades komma över fem sparrisplantor för 100 kronor, och en hög med jordärtskockor för 50 kronor. Nu skall de sättas ut i trädgården så snart det blir tillräckligt varmt. Den späda gröna sparrisen får mjukna i litet olivolja och vitlök i stekpanna, och sedan häller man över en äggstanning så att det blir en delikat sparrisomelett. Jordärtskockorna får vi göra soppa eller lådor i ugnen på. M har lagt dem i en äggkartong i fönstret så att de skall få spröt. Sparrisplantorna skall lindas in i vått tidningspapper och ligga mörkt tills det är dags att plantera ut dem.

Kycklingfilé i balsamicogrädde

Jag tror att jag hittade det här receptet i agronomernas fackliga tidskrift. Det är jättegott. Jag hade en fikonbalsamico, men det går bra med vilken som helst. Men jag tror ju att en dyrare, mer autentisk är godare. De billiga görs ju tydligen på saft och sockerkulör. Det är inte särskilt balsamiskt. Inte särskilt schysst heller. Serveras med fördel med ris.

Kycklingfilé i balsamicogrädde

4 personer

4-6 kycklingfiléer

1 paket skivad bacon

oliv- eller rapsolja

3 dl grädde av valfri sort

5 msk tomatpuré

2 msk balsamico

3 pressade vitlöksklyftor

svartpeppar och salt efter behag

Linda en baconskiva runt varje kycklingfilé och fäst eventuellt med tandpetare. Fräs sakta i olja i en stekpanna på båda sidorna tills de blivit gyllenbruna. Lägg dem i en smord, eldfast form. Blanda resten av ingredienserna till en sås. Häll den över filéerna. Formen skall in i 200 grader i 30-40 minuter. Kolla med en kniv att filéerna är klara. Lycka till!

Övervakad

Vi har en övervakare i köket. En som kollar att allting går schysst till. Hon kan verka slö och frånvarande, men tappar man minsta korvbit är hon blixtsnabb som en vessla. Hon intresserar sig även för frukt och grönt. Bananer, hallon, jordgubbar, ananas, mango, paprika, gurka. När hon var valp åt hon rå lök på löpande band, men det har hon slutat med. Skönt, för det låg råa halvätna lökar över hela bottenvåningen. Popcorn och smågodis är hon tokig i. Allt går egentligen ned, utom just de där gröna bladen som jag nyss skrev om. Pillar man i sådana i matskålen, lyfter hon försiktigt ur dem med framtänderna och lägger dem i en hög på golvet vid sidan om. I dag fick hon en baconskiva som blev över. Hon satt fint och drog långsamt in den på tungan som om hon trodde att jag skulle försöka hala ut den igen. Sedan gick hon till en undanskymd vrå och festade på den i tio sekunder, innan hon återtog sin plats framför kylen.

Besatt av sallad

Är i en period då jag bara måste ha sallad på späda blad till allt. Detta är favoriten, en blandning av machésallad, baby leaf och spenat. Så himla gott. Coop säljer den här blandningen. Nu börjar man bli sugen på att odla själv. Det ligger påsar med machésalladfrön och stirrar uppfodrande på mig. Snart måste det göras!

Vad skall hända?

I skålen i köket ligger tre enorma, röda avlånga paprikor. De är hemsläpade av M. Jag undrar vad han tänker göra med dem. Det har blivit en cliffhanger i köket.

I skålen framför finns hemgjord müsli som jag kucklade ihop häromdagen. Rostade hackade mandlar, pumpakärnor, solrosfrön, sesamfrön, kokosflingor, havregryn och rågflingor. Stora, avlånga kokosflingor finns på Willys. Har inte hittat dem någon annanstans. Det är ju jättegott med skivad banan till müslin. Eller jordgubbar.

Ny spännande tidning

Vi fick nya Allt om Trädgård i går, och där kunde man läsa att Leila Lindholm skall börja ge ut ett livsstilsmagasin. Det heter Leilas Country Living. Det kan definitivt vara värt att kolla in. I Allt om trädgård skriver Renee Voltaire om mat också. Allt verkar mycket gott.

Chokladgodis med rostade frön

Det här godiset brukar vi göra hemma emellanåt. Det är jättegott och ett alternativ till kaffebröd och vanligt godis. Om man inte gillar 70-procentig choklad (en del gör konstigt nog inte det) så går det nog bra att använda t.ex. Marabous Dark Milk eller blanda in vanlig mjölkchoklad. Man smälter 100 g choklad i vattenbad på spisen, rostar under tiden 2 dl solrosfrön och 1 dl sesamfrön i en torr stekpanna, och blandar sedan ned detta i chokladen. Man kan också använda exempelvis pumpakärnor, kokosflingor eller linfrön. Nötter går bra, men det kan lätt bli en kaloribomb. Det går naturligtvis också att lägga i torkad frukt som man hackat i bitar. Fikon passar bra. Smeten hälls i en plan form med smörpapper eller bakplåtspapper i botten. Sedan ställs detta på en kall plats så att det får stelna. Sedan skär man chokladkakan i bitar. Jag brukar göra det både till jul och påsk och några gånger däremellan. Vi har det ibland på brickan med lördagsmys tillsammans med vindruvor, mango, granatäpple och annan frukt.

Månadens citat

"On the weekends I'm like an old-fashioned housewife and I love it".
Jamie Oliver

Ättiksströmming

Plötsligt hamnade man i en strömmingsperiod. Har köpt det flera gånger på sista tiden. Vi fick stekta flundror över. Då kom jag ihåg all den ättiksströmming vi gjorde när jag jobbade i ett storkök i Uppsala på åttiotalet. Rospiggarna är galna i ättika, visade det sig. De vill ha ättika på strömming, sill, kalvsylta, you name it. Jag vet inte hur detta kommer sig, eller hur det började. För mig som är från Dalarna var det en ny värld att sätta sig in i. Vi gjorde massor med ättiksströmming och serverade i salladsbuffén tillsammans med alla grönsakerna. Jag gjorde en laddning i förra veckan. M blev mycket nostalgisk, eftersom det tydligen var en av hans pappas paradrätter. I går kände jag mig manad att göra en laddning till. Det är så nyttiga oljor i fet fisk. Och ättiksströmming är så vansinnigt gott på hårdbröd (Vikabröd!) med Bregott eller smör. Gärna en källarsval öl till. Jag känner på mig att det passar mycket bra på påsklunchbordet med all sill och allt hårt bröd. Det blir nog en laddning då med. Jag gör som det står i den förträffliga Rutiga kokboken.

Ättiksströmming

4 portioner

Man utgår från stekta strömmingsfiléer, gärna ihoplagda med dill mellan. Man kokar en lag av 2 1/2-3 dl vatten, 3/4 dl ättikssprit, 1/2 dl socker, 5 grovt stötta kryddpepparkorn och 2 lagerblad. Man låter lagen kallna. Fisken läggs i en form, gärna med rödlök och dill, och lagen hälls över. Fisken tar åt sig smaken bättre om den är varm. Låt fisken stå, helst ett dygn, innan du smakar.

Blå fruktsallad

Det blir väldigt snyggt att göra en sallad på bara blå frukter och bär. Jag brukar ha blåbär, björnbär och blå druvor. Svarta vinbär om vi har. Man kan också skära ned bitar av blå plommon. Alla de blå bären och frukterna innehåller en massa antioxidanter som skyddar mot alla möjliga sjukdomar. Barn tycker om dem. Möjligtvis skulle man kunna bryta av med litet granatäppelkärnor. Man kan ha glass eller grädde till, men egentligen behövs det inte. Ibland smälter jag litet honung och ringlar över. Det är också gott att riva över litet limeskal.

Rosenmarmelad

Det här receptet finns i Annemarta Borgens bok Min örtagård. Hon brukade göra den på sin gård Knatten vid havet utanför Fredriksstad söder om Oslo. Annemarta var passionerat förtjust i rosor och hade en enorm rosengård som sköttes av henne tillsammans med en hoper barnbarn. Hon skriver om detta i sin bok Min rosengård. Den här marmeladen har en stark rosensmak. Man kan inte äta så mycket av den, men man kan ta en klick på scones, eller lägga den i en tårta. Förresten innehåller rosenblad mycket C-vitamin, mycket mer än nypon! Troligen skulle man också kunna använda den i en pajfyllning. Jag tycker att den främsta tjusningen med den är rosenfärgen. Det är mycket viktigt att röra hela tiden, annars blir den brun. Jag hade inte tillräckligt med rosenblad i trädgården, men vi var i Norge på havsfiske, och där fanns enorma buskage med blommande vresrosor. Jag plockade en massa blomblad och lade dem i plastpåsar som jag förvarade kallt, och de klarade sig fint hela vägen hem.

Rosenmarmelad

Receptet fordrar femtio utslagna, doftande röda rosor. Koka upp en liter vatten med 1 kilo farin och låt det koka tills det börjar tjockna. Lägg i alla de rensade rosenbladen och saften av en citron, låt koka upp och rör hela tiden om med en trägaffel. Låt marmeladen småkoka på lägsta värme en timme. Rör ofta i den, annars blir den brun i stället för röd. Häll upp marmeladen på glasburkar och sätt på lock när den svalnat.

Äppelreserv

Höstens äppelskörd var mer än riklig. Vi visste knappt vad vi skulle göra med alla äpplen. Det blev enorma mängder äppelmos, vinäger och pajer. Till slut blev det till att torka och lägga på burk. Vi har ingen plats för en massa äpplen i frysen. Dessutom har vi en hel del vinteräpplen i trädlådor i matkällaren, invirade i tidningspapper. Barn gillar att knapra på torkade äppelskivor. Skivorna kan ju också blötläggas och läggas i paj och andra bakverk. Man kan använda dem i te. Dessutom funkar det bra för mig som inte tål råa äpplen. Till någon form av efterrätt skulle jag kanske blötlägga dem, fräsa dem i smör och gräddsvänga dem, ungefär som man gör med svamp. Den röran skulle jag förmodligen krydda med kanel, kardemumma och litet honung. Och vad skulle man kunna ha detta till? Kanske vaniljglass, eller kanske en sallad på frukt som passar ihop med äpplen. Ja, det är nog värt att pröva en dag. Tills vidare får vi väl fortsätta knapra...

Älskade fyrtiotalskök

Vi har ett platsbyggt kök från fyrtiotalet med rymliga skåp som går ända upp till taket. Takhöjden är avsevärd. Jag har enorma problem när jag skall upp och hämta något på de två översta hyllorna. Och skura skåpluckorna längst upp måste M göra. Likaså den enorma spiskåpan. Jag klättrar på en trappstegspall och på diskbänken. När vi flyttade in målade jag om alla luckor från mörkbrunt till vaniljgult. Ett jättejobb. Sammanlagt är det 21 luckor. Nu börjar det bli dags igen. Jag tror det blir gräddvitt den här gången, eller möjligen ljusgrått. Vi får se. Vårt hus hade tre sådana här kök, och vi försökte sälja de andra två inredningarna, men ingen ville ha dem. Synd, tyckte vi. För skåpen är ju så jättebra. Och dragluckorna är ju hur charmiga som helst. På tal om det så finns ett minst lika fint kök att beskåda på http://www.ulrikaolsson.blogspot.com/. Kolla även in de fina tekannorna!

Stenmalet och ekologiskt mjöl i Kungsgården

Den västra delen av Gästrikland är litet av ett mecka när det gäller ekologisk och närproducerad mat. Vi är bland annat välsignade med ett fantastiskt litet bageri som säljer stenmalet, ekologiskt mjöl från egna åkrar. Det heter Berglunds bageri och ligger i Kungsgården. Man kan köpa mjöl, bakverk och fika. Man får välja en egen kaffekopp, alla är olika. Förutom det goda matbrödet är paradnumren bland annat vaniljbullar och rabarbermuffins. Alla matbröden är uppkallade efter ägarnas barnbarn. Min favorit är Melker. Doften när man kliver in där en tidig morgon är oförglömlig. Bageriet har också gett ut en egen kakbok. En bra present till någon som redan har allt är en kakbok och ett par påsar mjöl från Berglunds. När man bakar på mjölet får man ta någon deciliter mjöl mindre än när man använder vanligt mjöl, eftersom det är mycket drygt. Jag kan tänka mig att stenmalet mjöl också är mer mineralrikt än annat mjöl, men det är en hemsnickrad teori som jag ännu inte har något vetenskapligt belägg för. Jag skall nog fråga nästa gång jag kommer dit.

Leilas maränger med choklad

Bakade Leilas maränger häromdagen. De är jättegoda. Och snygga med de bruna virvlarna. Receptet finns på www.recept.nu. Det som syns i nedre vänstra hörnet är hundens svans. Hon hoppades väldigt att några marängsmulor skulle ramla i golvet...

Italienskt örtsalt till kött

Det här är en blandning som jag hämtade från ett italienskt recept med grillad fläskkarré. Passar bra till allt kött, särskilt grillat och ugnsstekt. Myntan och enbären ger en speciell smak.


Italienskt örtsalt till kött

alla ingredienser skall finhackas eller stötas fint
2 dl persilja
1 dl rosmarin
1 dl timjan
1 dl salvia
1 dl mynta
5 stötta enbär
3 lagerblad
2 dl salladslök
4 vitlöksklyftor

Blandas med ungefär 1,5 liter salt

Recept på örtsalt

Jag har blivit ombedd att lägga ut recept på örtsalten som jag gör. Det är jättesvårt eftersom jag är så van att blanda ihop dem på fri hand, men jag skall försöka. Jag brukar hacka kryddorna först, och sedan röra i salt. Det borde vara så att det skall vara lika delar salt och örter. Man måste se till att det blandas ordentligt. Då blir det enkelt att räkna ut måtten om man t.ex. skall göra ett salt med bara persilja.

När jag skulle göra herbamare första gången skrev jag av det som stod på burken som vi köpt i affären. Det var bara grönsaker, kryddörter och havssalt. Så här ser listan ut med måtten som jag försökt uppskatta. Jag har tagit mindre av de örter som har en ganska stark smak.


Herbamare

alla ingredienser skall finhackas
2 dl persilja
1 dl gräslök
1 dl timjan
1 dl libbsticka (fråga en kompis som har i landet)
2 dl dragon
1 dl salvia
2 dl citronmeliss
2 dl gul lök eller salladslök
5 vitlöksklyftor
1 dm purjolök

Detta skall blandas med ungefär 2,5 liter salt. Blandningen håller sig mycket länge, man kan ledigt ha en burk i ett par år. Detta är en allkrydda som kan användas till det mesta.

Kryddad olja

För några år sedan var det ett reportage om rapsolja i Coop MedMera. Rapsoljan skulle kryddas med hackade hasselnötter eller andra frön/nötter, stjärnanis, kardemumma, kanel och vaniljsocker. Sedan skulle den värmas litet så att smakerna blommade ut. Denna olja kunde man ha till bakning. Och det kan man verkligen. Bullar och kakor blir mycket goda om man tillsätter ett par matskedar i degen eller smeten. Den kan också ringlas över yoghurt, glass, fruktsallad och andra efterrätter. Passar bra till allt med nötter och frön. Det är kul att blanda ihop den också, om man har en böjelse för att blanda, och det har ju jag.

Till 3 dl rapsolja kan man ta:
5 st stjärnanis
1 tsk stött kardemummafrö
antingen 1 kanelstång eller 1 tsk malen kanel
1 tsk vaniljsocker

Man kan låta bli vaniljsockret också, då blir oljan användbar till mat också (jag skall fundera ut någon maträtt man skulle kunna ha den i). Oljan värms i en kastrull tillsammans med kryddorna. Häll sedan över den på burk eller flaska. Jag antar att den klarar sig längre om man har den i kylen, men då blir den ju också trög att hantera, så man måste ta fram den i tid. Det är en smaksak, kan jag tro.

Truffled parfait (Leverpastej på burk)

Ännu ett recept från Country Living. Har provat det en gång och det blev en succé hemma. Jättegott på rostat bröd. Inte så krångligt att göra, men det är bra om man har en matberedare eller en bra mixerstav. Jag använde trattkantareller och det var jättegott. Det är absolut ingen smalmat, men man behöver ju inte vräka på det på mackan.

Truffled parfait

räcker till 6-8 personer

1 msk vegetabilisk olja

200 g finhackad vild svamp

havssalt och svartpeppar

175 gram osaltat smör

450 gram kycklinglever

1 lagerblad, två kvistar timjan

1 finhackad schalottenlök

1 finhackad vitlöksklyfta

2 msk konjak eller Armagnac

2 rågade msk crème fraîche

2-3 tsk tryffelolja

På slutet: lagerblad

25 -100 gram osaltat smör

litet hackad chili

1. Hetta upp oljan i en stekpanna (ganska hög värme), tillsätt svampen och fräs i några minuter tills vätskan kokat in. Krydda sedan. Flytta svampen till en skål, vrid ned värmen och lägg i 25 gram smör i pannan. Lägg i kycklinglevern och kryddorna och sautera i 2-3 minuter tills den är guldbrun på utsidan men rosa inuti. Vänd den efter halva tiden. Ta bort kryddorna och lägg levern i en matberedare. Smält litet mer smör och låt schalottenlöken och vitlöken svettas i ett par minuter. Tillsätt konjaken och sjud tills vätskan reducerats.
2. Häll innehållet från stekpannan i matberedaren, tillsätt crème fraîche och dra några varv på pepparkvarnen. Kör matberedaren tills innehållet är helt finfördelat. Låt kallna i ungefär 30 minuter. Tärna det kvarvarande smöret, lägg i det och blanda tills smeten är helt slät och krämig. Tillsätt sedan tryffeloljan och smaka av med salt.

3. Flytta pastejen till en skål och rör i svampen. Skeda upp på burk och toppa med ett lagerblad. Försegla pastejen med smält smör och litet chili.

Mycket god på rostat fullkornsbröd.

Bibis goda pastalåda

Den här maträtten fick jag första gången av en svärmor jag hade. Med åtta barn var hon tvungen att i princip koka soppa på en spik. Det var hon mycket bra på, och är fortfarande, skulle jag tro. Det var i deras sommarstuga vid en sjö som heter Malmjärn. Bibi hade fräst falukorv med lök och vitlök, kokat tortellini, rört ihop en sås på grädde, chilisås och tomatpuré. Detta hade hon lagt i en ugnsfast form och gräddat i en halvtimme. Vi hade badat och det smakade härligt. Till detta hade hon en sallad direkt från landet. Efter det har jag kört på med en egen variant. Man kan byta ut korven mot bacon eller lufttorkad skinka. Man kan ta vilken pastasort man vill. Jag gör ibland en italiensk variant med parma och basilika, toppad med mozzarella. Jag är inte speciellt förtjust i tomatbaserade såser, för jag tycker ofta att de får en besk smak, så jag gillar rätter där man i stället tillsätter någon form av mejeriprodukt. Den här lådan lägger jag ofta i matlådor och tar med till jobbet.

Bibis pastalåda

4-6 portioner

1/2 falukorvsring

2 pkt tortellini

1 gul lök

3 vitlöksklyftor, finhackade

4 dl matlagningsgrädde eller créme fraîche

2 msk chilisås

1 dl tomatpuré

2 pressade vitlöksklyftor

ev. en nypa paprikapulver

svartpeppar och salt

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet. Skär falukorven i ganska små bitar och fräs tillsammans med löken och den hackade vitlöken tills korven får litet färg. Smörj en eldfast form och häll i korvblandningen och pastan. Rör ihop ingredienserna till såsen och smaka av. Häll såsen över korven och pastan. Grädda i 200 grader i 30 minuter. Efter halva tiden får man ta ut formen och röra om litet, så att den inte blir torr. Tycker man att det verkar bli torrt, får man hälla på litet mjölk.

Servera med en god sallad.

Mellis

Sedan barnet var litet har det knaprat på frön och nötter till mellis. Jag ville inte hamna i kexträsket, det sa tandhygienisten att man borde undvika. Dessutom är det mycket tok i många sorters kex. Härdat fett och en massa annat skit. Frukt får hon äta hur mycket hon vill. En av favoriterna är solrosfrön och mandel i en skål tillsammans med en bit mörk choklad. Det känns OK med mörk choklad eftersom det är ganska litet socker i den, och eftersom den är full med antioxidanter och endorfiner. Första gången hon åt choklad var hon bara ett och ett halvt, men det syntes att det var en aha-upplevelse. Fröna innehåller en massa nyttiga fetter. Nötter med. Det får gärna vara några russin i också. Eller torkade aprikoser. Hon gillar även att knapra müsli direkt ur en skål. Ibland gör vi chokladgodis med mörk choklad som vi smälter i vattenbad och rör ner solrosfrön och sesamfrö i. Detta får stelna på smörpapper i en plan form. Jättegott till kaffet också. Och bättre för samvetet och figuren än en bulle...

Barnet och matvanorna

Jag har försökt ha en viss policy angående barnets ätande och drickande hemma. Allt för att främja en stabil fysik och för att underlätta vardagen. Ungefär så här ser reglerna ut:
1. Något grönt till varje måltid.
2. Frukt eller något annat nyttigt till mellis.
3. Ständig introduktion av nya livsmedel och maträtter.
4. Vi lagar sällan eller aldrig egen mat till barnet för att vi tror att hon inte skall tycka om. Det finns alltid något på tallriken hon kan äta. Det är så otroligt trist med barn som bara äter korv och mos när de är bortbjudna. Ofta blir de lika kinkiga när de blir vuxna. Hon får bara egen mat när vi andra äter sushi, för det gillar hon inte alls.
5. Ingen mononatriumglutamat, färgämnen eller andra konstiga tillsatser om det går att undvika.
6. Fet fisk med jämna mellanrum.
7. Kakransonering.
8. Godis bara på lördagar (socker försämrar immunförsvaret vilket medför ett ökat vabbande).
9. Ingen läsk eller saft under veckorna, bara enstaka helger. Till vardags blir det vatten eller rödmjölk.
10. Så litet dolt socker som möjligt. Ska det vara socker, ska man helst tillsätta det själv och inte i allt man äter, utan i valda rätter.
11. Så mycket antioxodanter som det är möjligt i form av exempelvis broccoli, olika frukter, gröna blad, bär och kryddörter.
12. Aldrig godis eller sötsaker på fastande mage.
13. Och aldrig före lunch.
14. Man måste smaka innan man säger att man inte tycker om.
15. Hon får hjälpa till hur mycket hon vill i köket.

Vi har säkert fler, men jag kommer inte på fler just nu. Visst har hon perioder när hon petar i maten, och visst försöker hon välja bort de tre sista tuggorna för att hon är så sugen på lördagsgodiset, men hon är provar gärna nya saker, och tycker det är gott med allt som är nyttigt. Även om favoriten är korv och makaroner. Hon har sällan varit sjuk. Det är dessutom jättekul med en unge som tycker det är roligt med mat!

Yunnan och Gunpowder

Just nu är favoritteet hemmavid ett svart kinesiskt te som heter Yunnan. Jag hittade en liten bok om te som jag hade glömt att jag hade. Där lär man sig att Yunnan är ett kinesiskt vardagste av hög kvalitet. Köpte ett halvt kilo på Bönor och Blad i Uppsala (en underbar liten butik, det finns en i Stockholm också, kolla den fina hemsidan http://www.bonorochblad.se/). De hade lyckligtvis en ekologisk variant. Jag gillar starkt svart te, så jag låter det dra länge, och sedan måste jag ha mjölk och kanske litet honung i. De hade också ett par hekto ekologisk Gunpowder. Mitt förhållande till grönt te har avsevårt förbättrats sedan jag läste att kineserna låter det gröna teet dra bara en kort stund, för annars hinner bitterämnena utvecklas. Det är troligen därför jag aldrig blivit riktigt sams med grönt te, och jag vill verkligen dricka det eftersom det är så nyttigt. Nu låter jag det dra högst en halv minut, och det är mycket godare. Nästa steg blir nog att återupptäcka den gamla rökta vännen Lapsang Souchong, som var en flitig besökare under tidigt nittiotal.

En gammal kvarn

En kaffekvarn. Att mala sitt eget kaffe. Det är tidsödande och jobbigt för armen, men vad det doftar gott, och vilket gott kaffe det blir. Naturligtvis blir det inte av så ofta, men det blir liksom som en happening när det väl händer. Det är kul att gå till saluhallen och köpa kaffebönor. Barnet tycker det är roligt att veva. Den här har jag köpt på auktion. Fler kaffekvarnar åt folket!

The original & genuine

Det kanske framgår att jag använder worchestershiresås en del. Faktum är att den är otroligt användbar. Den fyller ut och förhöjer smaken på grytor, röror, såser, salladsdressingar, lådor och allt möjligt. Den förstärker de övriga ingrediensernas egen smak. Den innehåller bland annat mörk sirap, socker, salt, ansjovis, lök, vitlök och tamarindextrakt. Dess rötter finns i det gamla brittiska imperiets indiska del, och den har tillverkats i England sedan någon gång på 1800-talet. Den innehåller inga konstgjorda färgämnen, smakämnen eller ingredienser. Det är ju bra. Den tillverkas "by appointment to Her Majesty the Queen". Man skall uttala den "woostershörsås", eftersom ortnamnet Worchestershire skall uttalas precis som Gloucester (Gloster) och andra sådana namn. Men det brukar vara svårt att köra med det på ICA.

Marmelad med honung och citron

Jag är väldigt förtjust i tidningen Country Living. I februarinumret var där en citrusmarmeladspecial. Här är ett av recepten, ett recept på citronmarmelad med honung. Skall prova att göra den vilken dag som helst. För att få rinnande honung tar jag vår egen fasta honung och kör den en kort stund i mikron, det funkar bra. Kärnor och övrigt innanmäte får dra i vattnet, dels för smakens skull, dels för att kärnorna innehåller pektin, vilket man behöver för konsistensen. Vid receptet står det att "The inspiration for this marmalade is , of course, everyone's favourite cold cure". Förkylningskur, alltså. Sockret tar förmodligen bort en del av effekten, men frukt är ju alltid bra att äta...

Citronmarmelad med honung

Blir ungefär 2,5 kilo marmelad

1 kilo ovaxade (ekologiska!) citroner

3 liter vatten

2 kg syltsocker

300 ml rinnande honung

Pressa citronerna och spara kärnor och innanmäte. Spara citronjuicen i kylen. Skär citronskalen i smala skivor eller bitar. Lägg innanmäte och kärnor i en tygbit ihopknuten till en påse eller något och lägg i en kastrull tillsammans med vattnet. Lägg också i de skivade skalen. Lämna att dra över natten.

Låt koka upp, vrid ned värmen och sjud tills skalen är mjuka och vätskan har reducerats till hälften. Det tar ungefär två timmar. Täck över kastrullen om för mycket vatten avdunstar innan skalen är mjuka. Ta sedan bort påsen med kärnorna.

Tillsätt sockret samt den sparade citronjuicen. Låt sakta koka upp och rör tills sockret helt lösts upp. Öka värmen och koka häftigt tills marmeladen stelnar om man häller en klick av den på en kall tallrik. Låt svalna och tjockna litet, rör om så att skalen fördelas jämnt i marmeladen. Häll på rena burkar.

Skogens rikedomar

I de djupa skogarna finns saker som är mer värda än guld. En av dem är trattkantareller. Vi plockar säckvis och torkar. Som tur är bor vi i ett område som inte drabbades värst av Tjernobyl. Vi har fortfarande kvar en hel del från i höstas. Man kan förstås ha dem i såser, och man kan fräsa dem hela tillsammans med schalottenlök och ha som tillbehör. De är goda i grytor, för de ger en mustig, fyllig smak. Anna Bergenström har en trattkantarellsoppa med citron som är jättegod.

Det som jag vanligen använder dem till är pastasås. Man kanske skulle kunna säga att det är en nordisk motsvarighet till de såser med vit tryffel och Karl Johan som man ser i matlagningsprogram från Italien. Det här är en sås som passar bättre en helgdagskväll i timmerkojan. Men det är ju förstås vitlök i. Såsen kom till en höst när jag bodde i studentlägenhet i Uppsala. Jag hade varit hemma i Dalarna och plockat sex IKEA-kassar fulla med trattisar. De hängde på tork på tråd över hela lägenheten. Jag var ju tvungen att äta av dem regelbundet för att få plats själv.

Det är tänkt att det skall vara spaghetti till den här såsen. Det långa passar bra till det trattformade, kan man säga.

Krinolinas pastasås med trattkantareller

4 personer

2 dl torkade eller fyra dl färska trattkantareller

2 schalottenlökar

1 pressad eller finhackad vitlöksklyfta

1 msk smör eller olja

5 dl crème fraîche, funkar också med matlagningsgrädde

1 tsk salt eller mer (smaka!)

5 droppar worchestershiresås

Hur enkelt som helst!

Blötlägg den torkade svampen ett par timmar först. Sila av och hacka den i mindre bitar. Lägg den i en stekpanna eller vid kastrull tillsammans med lök och vitlök. Smält eller fräs på medelvärme i cirka 5 minuter. Det får inte vara för varmt, för då blir löken för brynt och svampen hård. Häll på crème fraîche och låt småkoka i fem-tio minuter. Svampen skall vara mjuk men al dente. Tillsätt salt och worchestershiresås och smaka av. Om man vill kan man säkert riva över litet citronskal. Servera till pasta och en god sallad.

Kryddor och gryner

M och jag var oense om hur kryddorna skulle förvaras, han vill ha allting framme hela tiden och jag vill stoppa undan så att det inte blir så rörigt. Detta var kompromisslösningen. Delen längst in mot väggen är en gåva från en kompis mamma. Hon hade ropat in den från auktion. Den andra delen är från IKEA. Skåpet under hittade jag ute på vinden. Det följde med huset. Vi har fått höra att det troligen är ett isskåp. Men jag vet inte. Det fungerar nog ganska bra till ved eller Vikabröd också. I skåpen har vi kryddburkar. I de rymliga lådorna har vi kryddpåsar. På tavlan kan man skriva upp vad som fattas.

Potatisgratäng

Usch. Det gillar jag inte. Och hur uttjatad är den? Hundratals tillställningar, och nog 17 dyker den där gratängen upp. Jag kommer aldrig att laga den. Den får ni ta itu med själva. Punkt slut.

Strömming à la Krinolina

Det här sättet att hantera strömming har jag hittat på själv. Man doppar filéerna i ägg och vänder dem sedan i en blandning av sesamfrö, litet salt och rivet limeskal. Det blir väldigt gott, och litet annorlunda. De skall fräsas i smör eller olja i ett par tre minuter på varje sida så att de får fin färg. De blir knapriga och goda. Man kan riva över litet mer limeskal. Till detta tycker jag att man skall ha kokt potatis, eller möjligen hemgjort potatismos (det är inte krångligt att göra), och en kall sås med citrus i. Vi tog överbliven aioli, och det blev mycket lyckat. Jag antar att man också skulle kunna ta pesto. Strömming är finfina grejer. Dessutom är det en fet fisk full av Omega 3, och det behöver kroppen. Det gäller bara att köpa strömming som verkar schysst.

Strimmelgryta

Det här receptet lägger jag mest ut med tanke på två killar som heter Axel och Per. De är sju och nio år gamla, tror jag, och de bor i Hudiksvall. De lagar middag hemma hos sig en gång i veckan. Eftersom de är gamla nog att hantera kniv, kan de nog utan större problem laga den här goda grytan. Och ris är ju lätt att koka. Deras mamma äter inte kött, men de kan nog göra grytan helt på quorn eller göra en lite specialgryta åt henne i en kastrull bredvid. Lycka till, grabbar!

Strimmelgryta

ca 500 gram rostbiff eller lövbiff, skuret i smala strimlor

2 finhackade gula lökar

2 finhackade eller pressade vitlöksklyftor

5 dl kokbar crème fraîche

1/2-1 dl tomatpuré

salt efter behag

några stänk worchestershiresås (smaka av)

Först fräser man köttet ordentligt på medelvarm platta tillsammans med löken och vitlöken. Lägg i löken litet efter köttet, så att den i princip bara mjuknar. Tillsätt tomatpuré, salt och worchestershiresås tills du tycker att det är lagom. Vill man ha en sötare smak, har man i mer tomatpuré. Vill man ha den mustigare, tar man litet mer worchestershiresås. Grytan behöver bara koka i några minuter. Till detta serverar man ris och gärna en sallad med mycket tomater.

Fimbulvinter

Sedan går man ut i trädgården och då känns det som om det är en väldigt lång väg att gå innan det går att sätta något i jorden. Men vi har ljuset på vår sida i alla fall.

Nu är det dags!

Nu kan man börja mecka med frön i små små krukor! Det blir proppfullt i fönstren och överallt i ungefär två månader. Sedan kommer den där helgen då man planterar ut allting och väntar med spänning på skörden. M är en hängiven grönsaksodlare, så jag har svårt att armbåga mig in i landen, men jag sår alltid en rad med rödbetor, för det måste jag ha. Och kryddväxterna är ju mest mitt område. I år tänker jag så kronärtskockor i tid, för sist blev de så små, så små.

Pinjenötter

Pinjenötter är otroligt goda. De har en lite söt smak som får en att tänka på tallbarr. Det är inte särskilt förvånande heller, eftersom de kommer från pinjeträdet, som är ett barrträd inte helt olikt en tall. Man har dem i pesto, denna gudomliga röra. Man kan ha dem i bakverk av olika slag. Jag kommer framöver att lägga ut Leila Lindholms recept på chokladkaka med pinjenötter och rosmaringlass. Min kompis Bosse gör väldigt goda kuvertbröd med pinjenötter i. Jag tycker det är otroligt gott att bara torrosta dem i stekpannan och strö i grönsallad, över en ugnsbakad lax eller i spaghetti. Mycket användbar ingrediens. Jag är allergisk mot vissa nötsorter, men pinjenötter behöver jag inte oroa mig för.

Vid stranden av Storsjön...

...ligger Storsjöstrands handelsträdgård. Där finns många vackra blommor, och många vackra ting. Dit rymmer jag ibland när verkligheten blir för tung. Man kan fika där. Det finns frön. Lökar. Olivträd. På sommaren åker man dit och köper kryddväxter, pioner, rosor och klematis. Ett favoritställe.

Oh, Joy!

Jamie Oliver har börjat ge ut en tidskrift, Jamie magazine. Vad glad jag blev. Det här är tydligen andra numret. Det första hade sålt slut. Massor av bra artiklar om spännande och god mat. Och en massa recept! Hans senaste bok är flitigt använd här hemma, och nu när det börjar bli odlingssäsong så finns det massor av bra tips i den.

Blommor passar bra

Jag fick blommor också. En doftande lilja, en orkidé och en begonia. Jag älskar att få blommor. Och blommor passar ju så bra till dukat bord fullt av god mat. Tack!

Det bästa med middagen...

...var att jag fick den här presenten av min vän Jonny. En ljusstake som han har smitt själv. Har i hemlighet önskat mig en sådan här under en tid, och så fick jag en. Jag blev så fruktansvärt glad. Vad är egentligen all världens mat och recept mot en sådan som Jonny? Äh, han är bäst, alltså.

Catherine Schücks choklad- och cheesecaketårta med fruktsallad

Den här kakan/tårtan är så fruktansvärt god. Catherine Schück presenterade den i ett nummer av tidningen Tara som ett påskrecept. Hon hade äppelsallad till, men jag tål inte råa äpplen, så jag brukar ta mango. I går hade jag kiwi och mango. För bästa resultat skall den bakas en dag i förväg.

Choklad- och cheesecaketårta

Chokladfyllning:

2 ägg

3 dl strösocker

150 gram smält smör

1 tsk vaniljsocker

4 msk kakao

1 1/2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

Cheesecakefyllning:

400 gram Philadelphiaost

2 ägg

3/4 dl strösocker

1 tsk vaniljsocker

1 msk limesaft

2 mango

1 limefrukt

Sätt ugnen på 200 grader.

Till chokladfyllningen: smält smöret, vispa ihop ägg och socker,. Blanda vaniljsocker, bakpulver, vetemjöl och kakaopulver och häll ner i äggsmeten. Häll i smöret och rör till en jämn smet.

Till cheesecakefyllningen: vispa ihop ägg, lime, vaniljsocker och strösocker. Det är jättegott att röra i rivet limeskal. Rör osten krämig och rör sedan ihop allt till en jämn smet.

Smöra och mjöla en spännform. Häll i chokladsmeten och grädda i fem minuter. Ta ut formen och häll därefter på cheesecakesmeten. Grädda i 20-30 minuter i 200 grader, eller tills smeten precis har stelnat, som en kladdkaka ungefär. Låt den kallna helt innan du öppnar formen.

Mangosallad: skär 2 mangofrukter i stavar. Riv över skalet från limefrukten och pressa över saften. Servera kakan med en liten hög fruktsallad bredvid.

Hasselbackspotatis

Sätt ugnen på 200 grader. Beräkna hur många potatisar du tror att det går åt. Skala dem och skär sedan skåror på tvären, ungefär med 5 mm mellanrum. Skårorna skall inte gå helt igenom potatisen. Om man lägger potatisen i en slev så blir det lättare att skära till ett lagom djup. Lägg potatisen i en smord form. Enligt originalreceptet skall man strö över ströbröd, men jag kör antingen med sesamfrö eller helt utan. Tiden i ugnen beror på hur stora potatisarna är, men ungefär en halvtimme får man nog beräkna. De skall vara så där gyllenbruna och knapriga. Man kan skala och skära potatisen i förväg, men då måste man lägga den i vatten så att den inte får bruna fläckar.

Krinolinas kyckling med frukt och bär

Det här receptet travesterar ett kycklingrecept i ett gammalt nummer av Femina. Det var en svenska i USA som hade gjort en egen version av Thanksgiving-kalkonen. Hon ugnsstekte kyckling tillsammans med päron och färska fikon. Jag provade det, och det var ju hur gott som helst. Sedan har jag provat lite olika varianter, och det är väldigt smaskigt med fikon, päron och björnbär. Ibland kan det vara svårt att få tag på färska fikon, men då brukar jag köpa Saltå kvarns torkade och blötlägga dem några timmar. Den här gången hade jag också marinerat dem i konjak och hemgjord björnbärslikör. Jag köper frysta björnbär och häller dem i plåten ungefär en kvart före det att kycklingen är klar. Det är en ganska vacker syn med all den där frukten, coh doften går inte att beskriva. Om man vill äta vegetariskt, brukar det gå bra att använda quorn i stället.

Kyckling med frukt och bär

4 personer

1 hel kyckling

olivolja

en hel vitlök

4 röda lökar

3 päron

5 färska fikon

1 paket frysta björnbär

salt

örtsalt

någon deciliter finhackad rosmarin

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en plåt med olivolja. Lägg i kycklingen, hel eller styckad i bitar. Salta på den och häll gärna på litet örtsalt. Sätt in den i ugnen. En hel kyckling brukar ta minst en timme, kanske en timme och en kvart. Om fikonen är färska skärs de i halvor eller kvartar. Päronen skärs i kvartar, och man tar bort kärnhuset. När det är en halvtimme kvar på kycklingen, tar man ut plåten och lägger i fikonen och päronen. När det är en kvart kvar lägger man i björnbären. När kycklingen känns klar tar man ut plåten och penslar kycklingen och frukten med en blandning av olivolja och pressad vitlök. Sedan saltar man, och sist strör man över rosmarin. Det är godast om den är färsk.

Annorlunda aioli

Till kikärtssoppan hade vi en litet omgjord aioli. Till 4 personer kan man ta 2 dl créme fraîche, 1/4 tub citronmajonnäs, 200 g Philadelphiaost samt en pressad vitlöksklyfta. Man behöver bara röra om så att allt blandas ordentligt.

En brakmiddag i Järnriket

I går kväll lagade jag mat åt tolv personer. Vi hade en sammankomst i sydvästra hörnet av Gästrikland. Vi har avslutat ett lyckat delmoment inom ett stort projekt, och i egenskap av projektledare tyckte jag att jag borde bjuda alla medverkande (bl.a. många ideella krafter) på en riktig trerätters. I går eftermiddag fick jag stora skälvan ett tag och undrade vad jag gett mig in på. Och jag oroade mig väldigt för att ugnen i lokalen som vi lånat inte skulle rymma de volymer av potatis och kyckling som jag planerade att stoppa in i den. Men när jag kom dit fanns det en enorm varmluftsugn, och allt flöt på väldigt bra eftersom jag hade förberett det mesta hemma. Det tål att sägas igen att planering är A och O i sådana här sammanhang.

Till fördrink hade jag blandat smultroncider med björnbärslikör, och stoppat i ett par björnbär och en skiva lime i varje glas. Jag hade skickat M för att köpa vin (Mauro) och öl (Mariestad). Jag hade enorma mängder bubbelvatten. Till förrätt gjorde jag en soppa på kikärter och purjolök som jag snott av Jamie Oliver. I den lade jag högar med färskhackad timjan och purjo samt en stor klick av ett slags oortodox aioli gjord på créme frâiche, Philadelphiaost, majonnäs och vitlök.

Huvudrätten var en av mina paradrätter: grillad kyckling med björnbär, päron, fikon och rödlök. Till detta hasselbackspotatis. Det tycker jag är den godaste ugnspotatisen. Jag hade även en sallad på späda blad av spenat, machesallad och baby leaf med rostade pinjenötter över. Den salladen kan man lätt bli beroende av. Jag hade bakat ingefärsbröd till (se ett tidigare inlägg).

Gästerna blev nog rätt mätta och de klagade över att jag försökte göda dem. Det var en helt korrekt uppfattning från deras sida. Och den känslan förstärktes avsevärt hos dem när de fick efterrätten, en kaka som är en blandning mellan en kladdkaka och en cheesecake med en fruktsallad på kiwi, mango och lime bredvid. Min föresats att ingen skulle gå hungrig från bordet lyckades riktigt ordentligt.

Soppa på kikärter och purjolök

4 personer

2 gula lökar
1/2 purjolök

2 vitlöksklyftor

cirka 3 msk olivolja

2 burkar/paket kikärter (man kan använda torkade, men då måste man koka dem själv)

Saften från en limefrukter

Örtsalt eller salt och buljong efter behag

Löken, purjon och vitlöken finhackas och smältes några minuter i en kastrull i lite olivolja. Häll i kikärterna. Koka upp och låt bubbla i ungefär 15 minuter. Ta av kastrullen från plattan och mixa soppan med en mixerstav. Den skall bli ganska slät, men det är bara trevligt om men ser att det ärter i den. Sedan värmer man igen och smakar av med salt eller örtsalt. Den går bra att förbereda i förväg. Jag gjorde den två dagar i förväg och ställde den kallt.

Dessa röda vinbär

Vad kan man göra med dem förutom saft? Jo, man kan göra en sylt på dem (jag tog receptet ur Svenska Bärboken) och lägga i malda kryddnejlikor och en aning kanel. Vi har upptäckt att den sylten är mycket god till alla former av kött, sås och potatis. Oerhört god till vilt i olika former. Vi kom över ett parti renkött från Härjedalen, och den här sylten passar jättebra till sådant. Den är fin även till älgkött och nötkött. Kanongod till köttbullar, gräddsås och potatis. Påminner om lingonsylt, men ändå inte. Den blir nog en klassiker i vårt kök.

Enkel pastasås med rökt lax

Jättesnabb och enkel pastasås med rökt lax. Hur lätt som helst för barn att laga när de skall börja prova på i köket. Tar högst fem minuter! Det där med pepparrot är en smaksak. Jag gillar sushi, så jag tog wasabi en gång och det blev riktigt bra.

4 portioner

4-5 dl kokbar crème frâiche (det funkar också med grädde)
Ungefär 250 gram rökt lax
eventuellt en gnutta pepparrot eller wasabi
salt efter behag (OBS! behövs bara lite)

Crème frâichen hälls i en kastrull och får koka upp. Låt sedan bubbla på ganska svag värme. Laxen skärs i ganska små bitar och läggs i. Smaka eventuellt av med pepparrot och salt.

Jag tycker den här såsen är godast till spaghetti. Och med en sallad på färska blad till.

Peters ingefärsbröd

Peter heter Dahlbäck i efternamn och är Carl Jan Granqvists köksmästare. Jag hittade receptet i ett nummer av Lantliv. Jag bakade dem till jul och sedan var jag fast. Jag följer receptet ända till slutet, då låter jag bli att pensla dem och klipper dem i stället med sax. Tyckte också det kunde vara kul att byta ut den torkade och malda ingefäran mot färsk riven sådan. Jag river den grovt på rivjärnet. Det funkar också bra att ta 50 gram jäst i stället för 100.
Min kompis Ulli har också bakat dem med gott resultat, se www.ulrika.olsson.blogspot.com.


25 kuvertbröd (bullar)

8 dl vatten
100 gram jäst
50 gram smör
1 msk salt
2 tsk ingefära
1 dl krossade linfrön
1 dl vetekli
4 dl grahamsmjöl
ca 16 dl vetemjöl

1. Lös upp jäst i fingervarmt vatten. Klicka ner smör och tillsätt salt, ingefära och vetekli.
2. Blanda ner grahamsmjöl och vetemjöl och blanda till en smidig deg. Låt jäsa i 30 minuter.
3. Dela degen i 4 lika stora delar och gör rullar. Dela sedan rullen i små delar. Rulla degbitarna och forma kuvertbröd. Sätt ugnen på 220 grader och låt brödet jäsa i 20 minuter.
4. Pensla de färdigjästa bullarna med äggula och strö över flingsalt. Grädda bullarna i ugnen cirka 10 minuter.

Jättegod friskvård

I köket står ett fat med härliga grejer. Lök. Denna stöttepelare i köket. Den skyddar mot alla möjliga sjukdomar också. Som vitlöken. De hela vitlökarna är så lätta att skala och hacka upp. Och ingefäran. Den är också rena dundret. Den river jag i färskpressad apelsinjuice för att hålla mig frisk. Är de inte vackra?

En smarrig laxmiddag i mars

Det var Internationella Kvinnodagen. M sade att jag fick önska mig vad jag ville till middag. Jag önskade mig fisk, kall sås och potatis. Han köpte en stor laxsida. Den ville han inte laga själv (en släng av dåligt självförtroende), så jag lade den i en långpanna, rev över citronskal, strödde på mitt hemgjorda örtsalt med havssalt och citronmeliss och skjutsade in den i ugnen. 200 grader i en halvtimme. Till det potatis och en sås gjord på majonnäs, créme fraîche, grädde, stenbitsrom och citron. Fy tusan vad gott det var. Vilken bra kvinnodag!

Hyllning till citronen

Citronen är min favoritråvara. Den har ett användningsområde som är oändligt. Till fisk, kakor, tårta, marmelad, örtsalt, smaksättning av såser och allt man kan tänka sig. Nu när vi fått veta om alla skumma saker de stoppar i fuskvinäger och sådant, känns det bra att ta en ekologisk citron och helt enkelt pressa den över salladen, t.ex. en Tabbouleh. Tillsammans med örtkryddor gör den världen till en vackrare, godare plats. Och den är ju så fin att titta på!

Italiensk macka

Till lunch gjorde vi en italiensk macka. Vad var det på den? En hemgjord röra på persilja, olivolja och vitlök. Dessutom serranoskinka, mozzarella, tomater, ruccola och spenat. Små högar av tapenade uppepå det. Vi använde vanlig baguette för det fanns tydligen inte ciabatta på affären den dagen.

Barnet älskar mozzarella, tomater och svarta oliver. De små händerna grabbade tag i mackan och sedan var det relativt tyst en lång stund. Vi drack bubbelvatten till.

Pelargonkaka

I dag var jag i Torsåker i Gästriklands sydvästra hörn och besökte Bergabackens pelargonmuseum. Där finns det massor av vackra pelargoner och annat fint, och man kan fika där. Och vad får man? Jo, pelargonkaka. Det är pelargon i glasyren också. Den kakan börjar bli en klassiker. Jag misstänker att det är geranium i, d.v.s. Doktor Westerlunds hälsoblomma. Den är god! Och vacker med den där ljusgröna färgen.