Örtsalt

På somrarna skördar jag kryddlandet minst tre gånger. Jag torkar en del och har till te och till kryddning, men det mesta gör jag örtsalt av. Jag har en jättestor stålbunke där jag blandar ihop allt. Jag köper ekologiskt salt, gärna havssalt från hälsokostaffären. Sedan finhackar jag örtkryddorna så mycket det går med husets största kniv. Det brukar ta en hel dag, och det är en av de bästa dagarna på sommaren. Jag gör ett salt för varje örtkrydda, t. ex. ett timjansalt, ett oreganosalt, ett citronmelissalt o.s.v. Men det är roligast att göra blandningar! Herbamare, det traditionella örtsaltet, innehåller nästan alla örter från landet och dessutom lök, vitlök och purjolök. Jag gör en stor burk varje år. Det använder jag i all mat där man skall ha buljong. I färdig buljong är det ofta mononatriumglutamat, vilket är direkt skadligt för hälsan. Jag strör örtsaltet i bottnen på formen när jag gör kyckling, fisk eller annan mat i ugnen. Det funkar bra i marinader också, och till att gnida in kött med.

När man hackar och rör ner kryddorna i saltet, sprider sig en stark och otroligt välbehaglig doft i hela köket. Sen häller jag dem på burk och hänger på etiketter. Det fiffiga med saltet är att det drar ur alla goda oljor ur örterna samtidigt som det konserverar dem. När man öppnar locket och rör om litet i burken, så stiger doften av sommar upp. Mina favoriter är herbamaren, den franska blandningen fines herbes och en italiensk blandning med mynta och oregano som jag snodde från ett italienskt marinadrecept. Melissasaltet är också mycket bra till fisk och kyckling. Man kan göra sådana här blandningar med socker också, men det skriver jag nog om någon annan dag.